Estet14: Landskap - idyll, dröm eller hot

Landskap är sällan ett utsnitt ur den verkliga naturen, snarare en spegling av sin tids drömmar och idéer. Under det tidiga 1600-talet började landskapet i måleriet befrias från sin tidigare roll som ”bara” en bakgrunds till att bli mer självständigt motiv. I slutet på 1700-talet under inflytande av romantikens tankegångar skildrar landskapet ofta som besjälat.

Under lektionen tittade vi på Historieätarna för att lära oss lite mer om hur livet under romantiken var. Klickar ni på bilden här under kommer ni till SVT där ni kan se avsnittet på nytt.

http://www.svtplay.se/video/2470075/historieatarna/avsnitt-1

Konstnären Markus Larson målade landskapsskildringen småländskt vattenfall i en ateljé i Paris. Han använde sig av alla medel som fanns tillgängliga såsom fotografier, skisser och de nya starka kadmium- och kromfärgerna, för att uppnå de effekter han sökte i sitt måleri. Larsson spenderade en tid i Düsseldorf där kom han att influeras av romantikens idéer om landskapsmåleri som ett uttryck för storslagna och dramatiska känslor. Han blandade realistiska detaljer med arrangerade helhet. Hans vattenfall i Småland visar på vildmarkens naturkrafter som både något storslaget och hotfullt på samma gång.

Slutet av 1800-talet blir friluftsmåleriets genombrott. Friluftsmåleriet strävar efter att återge ljuset så naturtroget som möjligt. Deras paroll tycks ha varit ”Håll ögonen öppna och observera hur landskapet framför dig ständigt förändras”. Detta är i strak kontrast till romantikens konstnärer som komponerade sina landskap inomhus i ateljén i syfte att förmedla en känsla eller stämning. Carl Larsson var en av många nordiska konstnärer som kom att anamma realismen och dess krav på att redovisa sina intryck på plats. Friluftsmåleriet startar i Frankrike och denna målning beskriver Larsson det problem frilufts målarna stötte på när de återvände till sitt hemland. I målningen skildras en påpälsad konstnär i en vintrig bakgård på söder i Stockholm. Med frusna fingrar försöker han avbilda den verklighet som finns omkring honom. Nyfikna åskådare har stannat till och tittar på. Det förstärker intrycket av en ögonblicksbild.

Som jag nämnde tidigare startade friluftsmåleriet i Frankrike. Det kom att utvecklas till det som kallas impressionism. En av frontfigurerna bland impressionisterna var Claude Monet. För impressionisterna blev ljuset och rörelse viktigt. När de satt ute kunde de studera hur landskapet och färgerna ändrades med ljuset.

August Strindberg ägnade sig åt måleriet under några relativt korta perioder i sitt liv. Han hade ingen formell konstnärsutbildning. Målningarna tillkom oftast då Strindberg av olika anledningar drabbats av skrivkramp. Hans landskap är aldrig realistiska. Strindberg använde sig av slumpen som arbetsmetod och palettkniven som arbetsredskap.

Ett surrealistiskt måleri inbegrep att konstnären tagit sig förbi logiken, som betraktas som ett konstens hinder, för att låta undermedvetna "vrickade" kombinationer av ting löpa samman. När förnuftet skjuts åt sidan släpper exempelvis de spärrar som fått ett ägg att vara mindre än solen eller ett bord att ha en normal slät yta. Istället kan en meningsfull koppling mellan till exempel en grön varmkorv och en gigantisk kam äga rum i avsaknaden av logik. En vaken betraktare åser ofta genom sitt filter av förnuft ett surrealistiskt konstverk som en vrickad, ologisk och absurd framställning av verkligheten. En surrealistisk målning är som ett drömlandskap. Vad ser ni i bilden? Är det en dröm eller en mardröm? vad drömmer hen om?

I det surrealistiska måleriet bröt de fri från den traditionelle avbildningen av landskapet. Det var inte längre viktigt att man skulle känna igen en plats att färgerna skulle stämma. Denna målning av Joan Miró ser ganska abstrakt ut, men det är ett landskap. Den inre värden var viktigare.